Önskar att det var imorgon nu.

Jag ger nu upp pluggandet inför morgondagens tenta, jag känner att hjärnan inte kan ta in mer nu. Med detta så vill jag inte säga att jag är färdig, för det är jag inte och känslan inför tentan imorgon är tyvärr inte alls bra. Börjar fundera på om jag överpluggat? Kan man ens göra det? Jaja, hur som, vi ser vad som händer imorgon.

Annars så har jag idag levt på mackor och morötter, alldeles för många mackor. Fan att jag ska ha så dålig karaktär.

Pluggis.

Just nu är jag så rastlös att jag vill dö, samtidigt så är jag för trött för att göra någonting. Hela dagen så har jag suttit med näsan i anteckningar, böcker och kompendium. Jag har fått massor gjort, vad det gäller tentaplugg alltså. Min sociala stimuli är däremot inte tillfredsställd, funderar på att klättra på väggarna, eller ringa på hos grannen..

Men, samtidigt är jag för trött.

Att unna sig!

Idag har jag haft onsdagslyx.

Först så unnade jag mig manikyr.
Sen så unnade jag mig en klipptid.
O här hemma så unnar jag mig cola zero i vinglas.

Så himla festligt. Vardagslyx.

Drömmar och plockgodis.

Jag påstår att jag pluggar.
Det är en ren lögn, jag kollar på top model, läser modemagasin, äter godis och kollar på lägenheter. Ni vet sådan där vackra lägenheter som man bara kan drömma om, men inspirationen från dem räcker. Sen kollar jag även villor och sitter och tänker på vart jag, M o alla våra barn (läs, 2!) ska bo i framtiden.

Jag får ångra mig!

Insåg här i dagarna att jag måste få skriva för att må bra. Om jag inte får skriva så blir det lite som att jag spricker, det bubblar, gnager och skaver i mig om orden inte får komma ut. Så därför är bloggen tillbaka, förhoppningsvis ärligare än någonsin.

Annars så mår jag rätt bra, träningen går fint och jag känner mig nöjd. Dock är det sjukt kallt, o de drar ned mitt humör avsevärt. Sen är jag sjukt godissugen med, irriterande.

Sur.

Arg.
Sur.
Ledsen.

Jag är helt enkelt less.
På så himla mycket.
Bland annat energitjuvar.

Jag klarade det!

Innan start. Vi är otroligt nervösa. Det är lite läskigt att göra saker för första gången.

Här är jag trött, så jävla trött. Men otroligt stolt.

Nu kanske ni tänker så här: men 1 mil, kom igen, vad är det att vara så stolt över.

Jo, det ska jag berätta för er. Det var min första mil sedan knäoperationen, första gången jag sprang på typ ett år och första gången jag kastade mig ut och anmälde mig till en tävling. Så, då hoppas ni förstår mig. Känslan av att kunna är fantastisk. Jag kan om jag vill. Vi ses nästa år igen tjejmilen.

Sen vill jag så klart tillägga, idag är det måndag och min träningsvärk är grönjävlig, jag kan knappt gå. Har stått i crossen 60 min för att mjuka upp min stela kropp, sen ett varmt bad och nu "ice-gel" för att få musklerna att slappna av. Det gör ont men, det är värt det!

Jag är ingen talare...

Eller?

På torsdag är det dags för det första talet på höstens retorik kurs, jag ska tala om skog.
Japp.