Tröttheten har fått ett ansikte.

Jag är helt obeskrivligt trött. Världens sämsta natt bakom mig och mängder av arbetstimmar och arbetsdagar framför mig. Börjar seriöst funderar på hur jag ska klara av detta. Att hälla i sig kaffe går ju inte, för min kärlek som sprattlar så fint i magen gillar inte kaffe. Härda ut, så får det bli.

Första dagen på sommarlovet.

Det blev inte någon sovmorgon direkt, klockan 06:30 vaknade jag, men så skönt det var att kunna ligga kvar i sängen och veta att jag har inte några måsten idag. Nu är jag ledig fram till måndagen efter midsommar, sen börjar jag jobba.

Idag igen.

Nu är jag inne på 3:e dagen med huvudvärk. Det är verkligen sjukt irriterande. Blä. Å andra sidan så känns det som att huvudvärken matchar mitt liv just nu.

Det var inte igår direkt.

Idag är det söndag och klockan är snart 17, jag har suttit här vid köksbordet och pluggat sedan klockan 08 imorse. Carpe diem, fånga dagen, lev i nuet och allt det där dravlet kan slänga sig i väggen, jag är en pluggis. Allt jag gör är att andas och leva i min pluggbubbla och det värsta av allt är att jag nu kommit till den punkt att jag hatar den. Jag vill kunna sova på nätterna utan ångest för resultat och eventuella misslyckanden.

Blä.