Här sitter jag igen, på tåget alltså.
Denna gången så dricker jag inte kaffe och inte heller pratar jag i telefon.
Istället ägnar jag mig åt att gråta.
Anledningen till gråten är att jag just har lyssnat färdigt på Filip Hammars sommarprat och det var verkligen det finaste jag hört på länge. Tårarna som jag grät medan jag lyssnade var sådana lugna och fina som sakta rullar ned över kinderna. Sommarpratet var så vackert och ärligt, det berörde mig verkligen.
Sen tycker jag som vanligt att det är lite jobbigt att lämna mina tjejer och Gbg, så det påverkar mig också. Men nu ska jag hem till Sthlm och min M, vi har idag varit tillsammans i ett år, fint!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar