Som jag tidigare berättat så känns det som att jag är splittrad.
Jag kanske har någon konstig bokstavskombintion som de har missat under hela min uppväxt?
Kan det vara så illa? Pratade med en vän om detta i fredags, han trodde inte att det var så.. Men man vet aldrig. Ibland så gör jag ju saker som inte alls är bra.
Fast det kanske är hela grejen med att vara människa, ibland måste man göra bort sig riktigt brutalt. Livets läxa och allt det där..
Jaja, tänk inte på det bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar