Nu har jag under 3 veckor varit gipsad och tagit mig fram på kryckor, min självkänsla är körd i botten. Jag har helt enkelt inte den mentala styrkan som krävs för att inte vara en i mängden. Detta tror jag inte att människor i allmänhet tänker på.
För något som saknas i vårt samhälle är brist på respekt och omtanke.
Det gör mig både rädd och jävligt arg, vi ska väll hjälpa varandra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar