Ibland finns det ingen hejd på min blödighet, eller det finns aldrig någon hejd. Nådde just ett nytt lågvattenmärke..
Grät till en av sidorna jag "gillar" på Facebook. Det är till och med jag som gjort sidan men nu blev jag så påmind. Det är en sommarflört jag aldrig kommer glömma. Den morgonen i krökbåten (moget, nja.. men oj så skoj). Jag kände mig som världens lyckligaste. Synd de gånger när det aldrig blir nått mer. Fast jag kan leva länge på nostalgi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar