Snälla.

Låt mig få komma hem idag.

3:e dagen

Det blir ju inte alltid som man tänkt sig. Idag är det 3:e dagen på sjukhus, min blindtarm sprack på måndagen och blev bortopererad natten mot tisdag. Jag har ont. Det är tråkigt. Och inget blir som man tänkt sig.

Jag jobbar för mycket.

Usch vad jag är less. Känslan efter dagens arbetspass är att jag inte vill tillbaka. Men jag känner mig själv, jag kommer gå tillbaka, jag är plikttrogen. Dagen var verkligen jävlig, när en "kollega" får en att gråta är livet inte roligt.

Annars har hela den här veckan varit kass, eller mest min födelsedag egentligen, usch så rädd jag var. Tårarna som rann även den dagen. Nu hoppas jag att resten av dagarna flyter på smärtfritt.

Det är inte ofta jag delar med mig här!

Jag har fullt upp, jag jobbar massor och försöker finna tid till att umgås med de människor jag älskar.

Igår hade jag och M dejt, en perfekt dejt om jag får säga det själv. Matbaren var fantastiskt bra, ni borde prova. Idag är det ny vecka och vi är redan i vecka 23, så himla spännande.

Tröttheten har fått ett ansikte.

Jag är helt obeskrivligt trött. Världens sämsta natt bakom mig och mängder av arbetstimmar och arbetsdagar framför mig. Börjar seriöst funderar på hur jag ska klara av detta. Att hälla i sig kaffe går ju inte, för min kärlek som sprattlar så fint i magen gillar inte kaffe. Härda ut, så får det bli.

Första dagen på sommarlovet.

Det blev inte någon sovmorgon direkt, klockan 06:30 vaknade jag, men så skönt det var att kunna ligga kvar i sängen och veta att jag har inte några måsten idag. Nu är jag ledig fram till måndagen efter midsommar, sen börjar jag jobba.

Idag igen.

Nu är jag inne på 3:e dagen med huvudvärk. Det är verkligen sjukt irriterande. Blä. Å andra sidan så känns det som att huvudvärken matchar mitt liv just nu.

Det var inte igår direkt.

Idag är det söndag och klockan är snart 17, jag har suttit här vid köksbordet och pluggat sedan klockan 08 imorse. Carpe diem, fånga dagen, lev i nuet och allt det där dravlet kan slänga sig i väggen, jag är en pluggis. Allt jag gör är att andas och leva i min pluggbubbla och det värsta av allt är att jag nu kommit till den punkt att jag hatar den. Jag vill kunna sova på nätterna utan ångest för resultat och eventuella misslyckanden.

Blä.

Söndag.

Efter tre intensiva dagar så ligger jag raklång i sängen, har legat här hela dagen och har inte några planer på att göra något annat, trots att solen skiner utanför fönstret. Jag är dödstrött.

Jag saknar mina vänner i Gbg så enormt mycket. Ofta så känner jag mig ensam här i Stockholm.

Vad skoj att jag just lyckades hälla ut ett helt glas vatten över mig själv..

Sanna sitter och skriver idag, den här C-uppsatsen kommer att bli min död. Min ångest växer i takt med att slutdatumet närmar sig, hjälp mig! Annars så är jag less på det här satans pissvädret, det är äckligt men vi har ändå trotsat vädret och varit ute på en PW.

Nu ska jag fortsätta med mina studier, jihoo.